Ostindienfararna

Den här torsdagskvällen begav sig släktforskarna i Skövde ut på en ordentlig resa. Nu till landet öster om Indien.

Redan på 1500-talet planerades flera expeditioner i österled och alla sjöfarare var nyfikna på att få kunna göra affärer i det okända landet. Det gjorde att marknadsföringen för att få besättning och medhjälpare på fartyget gick ovanligt lätt.

Vi kan kalla skeppet för Ostindiefararen nummer ett. Vi har ju i nutid nu på 2000-talet begåvats med en i princip exakt kopia av ettan med hemmahamn Göteborg.

Den har gjort samma resa som originalet gjorde. Ostindiska Companiet bildades 1731 och de handlade främst med Kina. 

Båten kunde lasta 800 ton och hade proviant och vatten till de drygt 80 sjömännen för månader och som var tvunget att kompletteras under resornas gång.  Det fanns färskt kött i form av levande djur ombord nere i skansen. Både kor och grisar

Fram till kompaniets nedläggning 1813 hann man med att göra 132 resor med 37 olika skepp. Främst var det varor som kryddor, tyger, te och porslin som inledningsvis gav stora vinster till ägarna. Då liksom nu innebar det höga kostnader att genomföra expeditioner med båt till avlägsna mål och lönsamheten sjönk drastiskt på kort tid.

Den som nu guidade oss på vår resa var den i kretsarna mycket kände museiintendenten från Göteborg Lars Olof Lööf. Det han inte kunde om Ostindiska kompaniet var nog inte värt att veta. Han har dessutom producerat sig i skrift som kommer att finnas på biblioteket.

Text Sören Andren. Bild Lars-Olov Lööv

Arkivens dag

På stadsmuseet huserade Skövde släktforskarförening och hjälpte många som hade släktforskningsfrågor. Det var även de som undrade hur de skulle forska fram vilka som bott i deras hus genom tiderna. Om man inte har tid och möjlighet att åka till olika arkiv finns det gott om digitala arkiv att söka bland, vilket släktforskarna visade.

Göran Hellstrand, som skrivit en bok om ”Tjuven från Hjärtum”, höll ett föredrag om den samme. Hans namn var Oskar Strömblad och genom åren som Göran skrev boken så blev det hans vän. Oskar var en speciell tjuv, han skrev nämligen dagbok. De ca 90 handskrivna sidorna skrev han på Härlanda runt 1920 och därefter finns ett litet rött häfte om senare delen av hans liv. Göran har kontrollerat alla uppgifter som ”tjuven” skrivit om och allt stämmer. Det finns även en fängelsedirektör i Karlstad som skrivit om honom. Oskar var på sin tid en av de som suttit inne längst under sin levnad.

Oskar stal aldrig från kvinnor eller de som hjälpte honom och han värnade om de svaga. Han hade ett hetsigt temperament som gjorde att han råkade illa ut vid flera tillfällen då han försvarade svaga personer som blev illa behandlade. Flera av hans fängelsevistelser kom till på detta viset.

Hans högsta önskan var att hitta kärleken, gifta sig och bilda familj. En önskan som inte gick i uppfyllelse, men han hade flera kärlekar och skrev kärleksbrev som smugglades ut från fängelset. Oskar hade fantasi och var finurlig, flera gånger verkade det som att hans liv var på rätt väg men på något vis blev det fel i sista ändan. Han skyllde inte på någon annan utan sa att det var hans eget fel att han blev en tjuv.

1937 dog Oskar, 68 år gammal, på interneringsfängelset i Karlstad. Han blev sänd till anatomiska institutet i Uppsala. Vad som hände med hans kropp sedan vet vi inte.

Årsmöte del 2

Som komplettering till det konstgrepp som tagits för att Släktforskarföreningen skulle kunna arbeta under en ny styrelse då pandemin var som mest besvärande togs det friska tag vid samlingen förra veckan.

Mötet kallades årsmötet del två och den nyligen avgångne ordföranden, Jan Ejdebäck fick ta på sig rollen som mötesordförande. Det slutade så väl att föreningens vise ordförande Håkan Larsson å den nya styrelsens vägnar föreslog att Jan skulle utses till hedersmedlem i föreningen. Röstningen togs med acklamation och varmaste applåder från de drygt fyrtio närvarande medlemmarna.

Ordförande Susanne Pettersson informerade om kommande aktiviteter i november. Den 13 november är det Arkivens dag som släktforskarföreningen tillbringar på Skövde stadsmuseum. Är man nyfiken på släktforskning eller vill ha släktforskarhjälp rekommenderas ett besök. Dessutom blir det föreläsning om ”Tjuven från Hjärtum”. På onsdagar bemannas stadsbiblioteket där man kan få släktforskarhjälp, nästa månadsmöte är den 25 november då man har en föreläsning om Ostindiefararna. När Kulturveckan invigs i Skövde bemannas biblioteket under fredag -söndag.

Sedan tog Håkan över hela tillställningen och gav en lite lärande föreläsning om Hugenotter. Något som det inte var många av åhörarna kände så mycket till om.

Ursprunget är från det katolska Frankrike på 1500–1600-hundratalen. En gammal schweizisk federation tros ligga bakom benämningen Hugenott.  Där hade ungefär samtidigt som Martin Luther (död 1546) ville reformera den kristna läran en grupp som under ledning av Jean Calvin, som var protestantisk reformator, bildats i Frankrike.

Calvin fick snabbt många anhängare men också starka fiender från Stat och kyrka. Som mest räknades två miljoner hugenotter i Frankrike. Mer än 50 000 protestanter (hugenotter) blev mördade av katolikerna i Frankrike. De fick inte utöva sin tro och cirka 400 000 flydde landet. Hugenotterna var skickliga hantverkare, köpmän, bankirer, och arkitekter.

C:a 200 kom till Sverige och startade verksamhet här, bla verkade dom i den så kallade Skepssbroadeln, och dom tio största aktörerna där var hugenotter som stod för 50% av all export under 16- och 1700-talet då främst järn, tjära och beck, samt importerade tyger, galanterivaror, vin, socker mm. Dessutom var hugenotterna konstnärer och arkitekter som ritade bla Stenhammar, Mariedals slott vid Lundsbrunn, Rössberga vid Falköping, Fiholm, Göta hovrätt i Jönköping mm. Så deras påverkan i Sverige på 16-1700talet var stort.

håkan.JPG

***************************************

Livdrabanter

Redan Gustaf Vasa insåg att han var tvungen att ha en personlig livvakt för att leva tryggare. Han lät bilda en styrka av pålitliga och lojala unga män främst från släkt och vänner och ur adeln. De skulle ansvara för tryggheten där han bodde både i huvudstaden och på sina vistelser runtom i   riket.  Styrkan kallades för drabanter och fungerade som just livvakt/livgarde-styrka ända fram på 18-hundrandratalet.  Namnet gav med sin koppling till adeln en finare klang åt regementen som kallade ett av sina kompanier för Livkompani.

De har blivit en Traditionsbevarare för högtidliga sammanhang in i våra dagar som vid betydelsefullt statsbesök och vid riksmötets högtidligs öppnande.  Livdrabanterna har behållit en hög status och används ofta som en uppvisningsstyrka i exercis.

När nu Skövde släktforskarförening lockade den erfarne judiske släktforskaren och historikern Thomas Fürth hit till militärstaden Skövde för att prata om drabanter lockades flera medlemmar till lyssning. De ville veta om de själva hade någon drabant i sin tidigare släkt. Och var som åhörare som nyfikna på dess ursprung och historia.

   NU blev det kanske inte riktigt så, men väldigt intressant i alla fall. Thomas visade sig vara en driven och erfaren släktforskare anlitad av ledande forskargrupper ut i Europa.

Snabbt kastade han sig över Drabanterna och härledde drabantnamn namn Kyhler , Köhler och Schöneman  både bakåt och framåt och hur de gift sig. Familjenamn som Köhler, visade sig ha drabanter som avlägsna släktingar, kanske mest i Pommern  och delar som tidigare var svenska besittningar.

 

STF2.jpg

Thomas Fürth

-+-+-+--+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-

Höstutflykt Forsby Kyrka

Man behöver inte vara religiös för att besöka våra kyrkor, men man kan lätt bli det om man söker upp en så underbar plats som Forsby med sin urgamla kyrka och sockenmagasin. Innan tidräkningen för kyrkan kan man lätt föreställa sig en hedniskt vacker plats där man tog hand om sina generationer och bevarade minnen.

Skövdes släktforskare var i torsdags inbjudna till ett studiebesök på plats med lokal guidning. Det kändes som ett riktigt sug efter lite gemensam kultur och tillströmningen av medlemmar var god. Den lilla kyrkan blev lagom välfylld.

Forsby kyrka är en av Sveriges äldsta. Mycket av den är i ursprungligt skick med att flera både brutala men pietetsfulla om- och tillbyggnader genom århundradena. Analyser har visat att träet i korets två takstolar är avverkat 1130 respektive 1131.

Nytt för många var nog att det väl bevarade sockenmagasinet också var den plats där skatten till prästen ”tiondet av skörden” förvarades liksom överskott av säd i reserv för dåliga tider. Huseby gård intill kyrkan fungerade som en av de åtta kungsgårdarna i Västergötland där kungen bodde vid behov men som sköttes av fogdar som indrev skatterna i bygden.

Text Sören Andrén

Forsby2.jpg

En besökare samtalar med guiden Bo Carlsson (till höger på bilden).

Bild: Britt-Marie Magnusson Brink

***********************************************************

Kvinnor som fotsoldater

Äntligen kom vi igång med månads- och föredragsträffar. Fullt hus med så många åhörare som tilläts.

Alla förväntade sig en mjukstart, men föreläsaren ville annat. Den mycket kunnige och lättlyssnade arkivarien Stefan Högberg, 44 år, från Göteborg trollband med djup kunskap om kvinnor som fotsoldater under särskilt tidig medeltid, runt 1000-talet. Vid utgrävningar har man funnit ett par tre kvinnor som begravts enskilt i särskilt påkostade gravar där de fått med sig sin militära utrustning och minnessaker.

Argumenten om för eller emot kvinnor i frontstrider fanns tidigt och grundade sig främst på att striden krävde stor muskelstyrka och att kvinnorna skulle se till familjens fortlevnad på hemmaplan. I regel hittar man i historien kvinnor som deltagare i korsfararnas trossar, medan ledande frontkvinnor, som tagit över sina stupade makars makt i offensiva militära operationer inskränker sig till ett 20-tal. I dag är det egentligen bara Nordkorea som har stridande kvinnor i sina frontförband. I den svenska försvarsmakten strävar man efter en ökning av antalet kvinnor som gör värnplikten och fortsätter i militär karriär.

kv2.jpg

-+-+-+--+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-

Friskvårdens dag 2021

 
Vilken dag vi hade! En härlig septemberdag på Billingen med ett 50-tal andra föreningar som visade upp sina verksamheter.
Vi informerade om föreningen, var uppkopplade och visade hur man släktforskar via ArkivDigital. Vi hade många intresserade besökare i alla åldrar, många fick vårt infoblad med en antavla att fylla i och andra hittade sina släktingar i arkiven.
 frisk2021_1.jpg
 
-+-+-+--+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-

Årsmöte 2021

Skövde släktforskarförening har haft ett något annorlunda årsmöte. Årsmötet som är uppdelat i två etapper på grund av coronarestriktioner, höll torsdagen den 20 maj den första delen som behandlar frågor om styrelsens ansvarsfrihet och val av ny styrelse.  Medlemmarna har brevröstat och nu hölls ett möte där styrelse och revisor träffades på ett coronasäkert sätt i trädgården hos ordföranden. Kaffe och bullar smakade väldigt gott även om sommarvärmen inte riktigt ville visa sig. Vi saknade naturligtvis alla medlemmar som vi hoppas få träffa på riktigt efter sommaren. Visst har vi haft några digitala släktforskarcaféer men det blir inte samma sak.

Jan Ejdebäck som varit ordförande i sju år avtackades och ny ordförande blev Susanne Pettersson. Jan har fört föreningen framåt och framför allt arbetat för att de nationella Släktforskardagarna kommer till Skövde, vilket sker 2022. En stor händelse både för släktforskare och Skövde som stad. Den ständige sekreteraren Ingvar Hallgren avtackades efter många förtjänstfulla år och efterträds av Lars Friis som även är ny i styrelsen.

Eiler Karlsson valdes in i styrelsen. Eiler är välkänd i föreningen och har tidigare varit ordförande, han har även en stor roll i arbetet med de kommande Släktforskardagarna 2022.

Håkan Larsson kvarstår som vice ordförande, han är även programansvarig. Birgitta Areskoug tar över uppdraget som kassör efter Britt-Marie Magnusson Brinck som kvarstår som ledamot. Christer Winbäck är ledamot med ansvar för hemsidan och Margareta Löfvenborg, som även ingår i programkommittén, kvarstår som ledamot.

Den andra etappen av årsmötet sker som öppet möte när pandemireglerna tillåter det. Då tas övriga frågor upp med förhoppningsvis många medlemmar närvarande.

Vice ordförande Håkan Larsson avtackar avgående ordförande Jan Ejdebäck samt avgående sekreterare Ingvar Hallgren

ÅM2021.jpg

Årsmöte och berättelsen om Titanic

Kvällen inleddes med ett föredrag av Claes-Göran Wetterholm om den tragiskt förlista och "osänkbara" passagerarbåten TITANIC. En mycket intressant berättelse i tal och bild om dåtidens största fartygskatastrof. Många myter runt haveriet avlivades med ackuratess!

Förfalskade vykort och publikationer kom snabbt i cirkulation för att ge ekonomisk vinning åt spekulanter och fortfarande säljs prylar med ”äkthetsintyg” trots att de uppenbart är förfalskade. Exempelvis förekommer vykort med rök ur alla fyra skorstenarna. Detta kan inte ske eftersom den första skorstenen var en attrapp för att höja statuset på fartyget. Historien med orkestern på däck är om inte osann så kraftigt överdriven. Man släpar inte upp två flyglar, basfiol och cello på däck under dessa dramatiska omständigheter. Men visst var det en otroligt sorglig och dramatisk händelse som fick en helt annan efterklang än Estoniakatastrofen.

Årsmötet skedde under Christina Helmbys vana ordförandehand. Jan Ejdebäck omvaldes som föreningsordförande och tre nya medlemmar gör inträde i styrelsen – Margareta Löfvenborg, Susanne Pettersson och Christer Winbäck. Avgående styrelseledamöter Viktoria Tropp och Jessika Cullberg avtackades med blommor. Nils-Gösta Käck kunde inte närvara, men avtackas på annat sätt. Vår mycket rutinerade valberedning bestående av Jan-Erik Nilsson, Rolf Arvidsson och Sören Hultman kan nu pusta ut efter långt och väl förrättat värv och lämnar plats för ny valberedning.

Föreningen kommer att fortsätta jobba på traditionellt sätt, men kommer därtill att kraftsamla kring nationella släktforskardagarna i augusti 2020.

Wetterholm

Jessika o Viktoria

Text: Ingvar Hallgren och Jan Ejdebäck
Bild: Britt-Mari Ejdebäck

Släktforskningens dag 2020

Så fick vi åter fira släktforskningens dag i Högskolans ljusa lokaler. Mycket folk från föreningen och ett antal nötter att knäcka för den intresserade publiken.

Årets föreläsare var Egil Josefsson arkeolog och verksamhetsledare i Ekehagens Fornby, Åsarp. Det gick inte att ta miste på hans entusiasm för Vikingar, men dagens föreläsning började redan i tiden före Vikingatiden. Då var vårt landskap rikt på guld av olika ursprung och från den tiden härstammar bl. Timboholmsskatten. Egil berättade historia om de stora danska vikingahövdingarna Harald Blåtand, Sven Tveskägg och Knut den store och deras strapatser. Han visade svärd av olika modell, en järnsmidd spjutspets, men hade avstått ta med brynjan, som väger 13 kg. Men vi fick se och känna på modeller av gamla klädedräkter och visade hur man kunde pryda dem med hjälp av exotiska tyger från sina erövringar.

Ett inspirerande föredrag och en föredragare med glatt humör, som verkligen levde upp till publikens förväntningar. Egil kommer att föreläsa även på Släktforskardagarna i augusti. Det ser vi fram emot.

Egil1
Guld från tiden före vikingarna

Egil2
Allroundbyxa

Egil 3
Egil i tidstypisk huva

 

Text: Jan Ejdebäck
Foto: Britt-Mari Ejdebäck

Fler artiklar...